Om någon råkat missa det så har min blogg flyttat till annan plats, nu finner ni mig här: http://videungens.wordpress.com

Nu uppdaterar jag hyfsat regelbundet så se till att lägga till adressen i er Bloglovin (eller liknande) så missar ni inget superviktigt ur mitt liv. Och skriv en rad, vetja!

Jag har bestämt mig för att flytta bloggandet till en reklamfri domän, så nu får ni se till att lägga till den här bloggen i er BlogLovin':

http://videungens.wordpress.com/

Idag var det dags för Rósa att få sommardojor på fötterna (äntligen!), men klantig som jag är hade jag tagit fel på tågtiderna och hann inte ut i tid till hovslagaren skulle komma, så J var snäll och tog in Rósa åt mig. Jag har tur som står i ett stall med  en så snäll ägare!

Efter att skorna var på plats tog jag och Rósa en premiärtur i stallets nyanlagda paddock. Det känns omåttligt lyxigt att ha en paddock alldeles inpå knuten! Det är bara staketet som saknas nu, men Rósa hölls snällt där hon skulle ändå.

Vilken fantastisk häst jag har, förresten. Idag var jag verkligen jättenöjd med henne, hon var så pigg och positiv och jobbade riktigt bra. Tölten fick vi inte riktigt till, men jag kände att den fanns där och att hon tänkte rätt och det var tillräckligt idag. Vi ägnade oss mest åt voltarbete och travövergångar och Rósa var väldigt duktig och medgörlig.

Efteråt ägnade jag en god stund åt att mocka och fixa i ligghallen. Skottade ihop gödselstacken och grävde fram golvet runt foderhäcken och mellan bädd och gödselhög, där hästarna brukr vara duktiga på att stöka till och grisa ner. Det var riktigt tungt, men jag hade "hjälp" av Rósa som både inspekterade och ville bli kliad.

Idag har det blåst väldigt friskt.

Jag hade planer på att rida men bestämde mig istället för att följa med och titta på när  J (som jag står inackorderad hos) skulle rida för dressyrtränare. Det var intressant att se något annat än islandsridning för  omväxlings skull.

Det kändes som ett smart drag att inte rida idag, jag är rätt övertygad om att både jag och Rósa hade flugit all världens väg och aldrig setts till igen. Rósa är en sådan som blir ganska nervös och stirrig när det blåser mycket, vilket känns lite satans märkligt med tanke på att hon är född och uppvuxen på Island...

I morgon hoppas jag att det blåser mindre, Rósa ska skos på förmiddagen och sedan har jag tänkt att vi skulle köra ett seriöst träningspass för en gångs skull. På söndag ska jag rida för Malin igen, det ser jag verkligen fram emot!

Idag sprang jag och Rósa på en älg när vi var ute och lullade i skogen. Ja, alltså, inte bokstavligen sprang på, det hade varit mer än mina stackars nerver klarat av, utan den stod ungefär 50 meter framför oss och åt på vad nu en älg kan tänkas äta, när vi fick syn på varandra. Rósa och jag fick simultant hjärtsnörp, men räddast blev nog den stackars älgen som abrupt lämnade lunchen och flydde från platsen.

Rósa krävde en del övertalning för att fortsätta efter det. Hon kröp i bananform ett antal hundra meter, samtidigt som hon kastade misstänksamma blickar åt det håll dit älgen hade försvunnit. Sedan blev hon som vanligt igen och hemvägen gick riktigt bra. Då och då får hon till några rena töltsteg, så det tar sig allt!

Idag hade Rósa en "sån där" dag. En sån där oj-vad-läskig-den-där-stenen/postlådan/busken-är-dag. Det fick jag bekräftat när jag, halvvägs genom ridturen -mitt i en travsträcka- fann mig själv plötsligt krampaktigt fastklamrad runt hennes hals efter att en fågel flugit upp ur diket och skrämt skiten ur mitt nervvrak till häst, som kastat sig åt sidan, och på så vis skickat mig som en målsökande missil framåt-nedåt.

Oj, hoppsan, vad hände?

Hur hamnade jag här?

Men, jag hänger ju kvar! (Typ...)

Hm, undrar om jag klarar av att kräla mig tillbaka i sadeln?

Uff.

Kom igen nu då!

Uff.

Krama hårdare.

Uff.

Nope, ain't gonna happen.

...

Jag lyckades (till min stora förvåning) landa på fötterna, fortfarande med armarna om Rósas hals. Det var nog den lindrigaste avramling jag varit med om, faktiskt. Kunde inte låta bli att skratta åt alltihop, Rósa stod och glodde på mig som om jag var dum i huvudet.

Väl tillbaka i sadeln igen (ett inte  helt problemfritt företagande med tanke på hur osmidig jag är utan pall, men till slut lyckades det), kunde vi i alla fall fortsätta turen utan fler missöden. Tölten hittade vi också emellanåt och Rósa var riktigt pigg hela turen.  

Jag fattade alltså beslutet att låta Perla somna in eftersom hon skött sig mycket dåligt under inridningen. Kort därpå fick jag videor på inridningen som säljaren hade tagit åt mig, så att jag skulle få se med egna ögon hur hon beter sig. Det var inte fullt så farligt som jag och säljaren trott, men tränaren poängterade att Perla hade en förhållandevis bra dag när hon filmades.

För att göra en lång historia kort, kom vi överens om att säljaren skulle försöka jobba lite med henne, för att se om det eventuellt skulle kunna "lossa" för Perla. Eftersom jag inte har något att förlora på det upplägget tyckte jag "låt gå".

Jag hyser inga större förhoppningar, men jag vill, liksom säljaren, ge henne en andra chans innan slakten bokas in. Det hänger på att få tjurigheten att "lossa", tränaren var urless på henne eftersom hon inte ens ville gå framåt - istället slänger hon sig åt sidan och stegrar m.m I hantingen är hon respektlös; biter och sparkar och trycker upp mot väggen. Allt detta verkar ha börjat när det började ställas krav på henne.

I videon ser man tydligt att hon sätter sig på tvären, kämpar emot och blir riktigt arg när tränaren vill ha fram henne. Men sedan liksom släpper det och hon ger med sig. Då går hon fram i både skritt, trav och tölt utan en sur min. Det rör sig helt enkelt om en sju helvetes jävla tjurskallighet och hon testar tränaren oerhört mycket innan hon ger upp.

Jag funderade ett tag på om hon kunde ha ont och pratade med säljaren om det, men det verkar inte troligt eftersom hon bara protesterar precis i början av varje träning.

Vi får väl se om säljaren lyckas få bukt med problemet, annars finns det inte mycket att göra tyvärr. Hon är alldeles för tjurig för att vara avelsmaterial, och någon fin stam är det ju ändå inte att tala om.

Nog om det. Rósa skötte sig i alla fall riktigt bra idag, aningen tung i handen och tölten fungerade inte riktigt, men maken till pigg och glad häst har jag inte sett på länge.