Äppelgrönt är ju en väldigt vårig färg, så jag slängde ihop ett litet kollage med skrikigt gröna attiraljer. Det mesta är från Horze eller Hööks, utom tränset, som är från Fákur, och bootsen, som är från Davis.

Ni som håller på med islandshästar, vilken hästras skulle ni ha istället om det var så att ni av någon hypotetisk anledning inte kunde hålla på med just islandshästar? Ni andra som har annan ras får givetvis också svara med vilken annan ras ni skulle ha om inte just den ni har nu!

Bildkälla: klicka på bilden.

Själv skulle jag förmodligen skaffa mig en fjording, modell minde. Det var en på Eurohorse-mässan i februari som de visade tömkörning med i paddocken och den hästen var verkligen helt underbar! Jag måste erkänna att jag aldrig brytt mig speciellt mycket om fjordingar innan dess, men det där lilla stoet gjorde verkligen så jag fick upp ögonen för rasen.

Bildkälla: klicka på bilden.

Annars skulle jag nog ha en hel flock amerikanska miniatyrhästar eftersom de är så otroligt charmiga!De har ju i alla fall en väldigt behändig storlek, om inte annat.

Fast det är ju bara om jag inte kunde ha islandshästar, för med dem känns det liksom som att det räcker gott. En mer perfekt ras finns inte i mina ögon (och givetvis är jag oerhört partisk)!

Idag ska jag plugga matte.

I morgon ska jag tenta i svenska.

På fredag ska jag hålla debatt och en muntlig redovisning.

I helgen ska jag plugga mer matte.

När fasen ska jag hinna vara ute i stallet?

Pust. Tur att Rósa inte är igång just nu, så slipper jag ha ännu sämre samvete än jag redan har. Snart lov, då kan jag vara ute och gosa med skruttan och nästan koppla av.

Idag fick jag låna Prydi när jag red ut med H. Vädret vara helt fantastiskt och ridturen gick som en dans! Det var första gången jag red Prydi och hon var väldigt trevlig; knatade på i friskt tempo och gjorde precis det man bad henne om. Dessutom har hon riktigt bra gångarter.

Sedan spenderade jag lite kvalitetstid med min egen skrutta, Furminatorn är min bästa vän just nu, eftersom Rósa fäller som attan. Vad skönt det ska bli när vinterpälsen är borta och hon har sommarpäls på hela kroppen, istället för den udda klippningen.

Bäbisbuken!

Mattes fina tös.

Jag ska försöka klämma in fler ridturer nu i veckan eftersom det strålande vädret lär hålla i sig ett tag, och då måste man ju passa på.

Nu när Rósa är för dräktig för att ridas har vi istället ägnat oss åt en del promenader. Skäcken har emellertid en lite kluven inställning till detta; Att gå med henne från gården är inte alls en lätt uppgift, då fryser hon fast och vill bara stå och glo på de andra hästarna som förnöjda går i hagen och pillar upp gräsrötter. Om hon ändå kunde få byta plats med dem... Så jag får försöka truga henne med mig enligt konstans alla regler tills vi kommer nedanför backen så att gården inte längre är synlig (det rör sig om totalt cirka 50 meter som tar cirka 20 minuter). Efter det knatar hon på utan protester. Alltså, bara man kommer förbi den där osynliga gränsen i backen, sedan är det helt plötsligt kul att komma ut på promenad. Märkligt!

Det är ofta jag kliar mig i huvudet på grund av den hästen, men i det stora hela är hon ju fantastiskt go, faktiskt.

Rósa för ett år sedan.

Idag fyller jag år! Hela 23 år, för att vara mer precis. Dagen började riktigt bra med att sambon lagade pannkaksfrukost och gav mig presenter, sedan har jag väl mest suttit och pluggat matte. Jag läser C-kursen just nu och känner mig fruktansvärt rostig, så jag måste spendera rätt mycket tid med den här kursen vilket inkräktar på min fritid. Trist men sant!

I kväll har vi i alla fall käkat pizza och tittat på film; Don't Be Afraid of the Dark och just nu Timber Falls (som jag nämnt tidigare är jag ju mycket för skäckisar). En helt lagom födelsedag faktiskt.

Nu är det banne mig färdigslappat för min del, dags att ta tag i bloggen igen! Jag har dessvärre inte något särdeles spännande att ägna det här inlägget åt, jag och Rósa har tagit det väldigt lugnt och inte gjort mer än myst och tagit någon enstaka liten promenad. Skruttan är full av överskottsenergi, så promenadern är uppskattade. Nu är det ungefär 5 veckor kvar till fölet ska vara ute, om hon nu inte går över tiden. Denna ständiga väntan...

Så här ser magen ut nu:

Jag medger att jag saknar att rida min egen häst, men det lär jag väl hinna med när fölet anlänt. Ni glömmer väl inte gissa fölet-tävlingen förresten? Har ni inte tippat än är det hög tid att göra det nu!

Det har kommit en ny häst till stallet, Dagny heter hon (jag vet, det är helt underbart!), en väldigt rund fuxdam. Hon är nu på diet och jag tror hon kommer bli riktigt fin när hon tappat alla extrakilon. Himla snäll verkar hon, hur som helst.

Av alla saluhästar i stallet är det nu bara Vordis kvar. Vordis är ju Daladis senaste avkomma, född 2011 e. Sproti von Aubachtal. Hon är en vacker, långbent skapelse som lär bli stor, så om någon av er är ute efter en vacker tös till ett riktigt bra pris kan ni kika in annonsen här.

Som ni ser har vi riktigt fint väder här, strålande sol och 12 grader varm var det idag, och varmare ska det visst bli. Härligt! Det enda negativa är att alla insektsotyg börjar vakna till liv, så för eksemhästarna är det nu början på täckessäsongen. Trist, men ändå väldigt skönt för dem, de kan ju gå ostört och leta grässtrån medan de andra hästarna får försöka vifta bort flygfäna bäst de kan. Flugor och knott eller inte, jag ser fram emot sommaren!

En hastig uppdatering bara för att försäkra er alla om att jag fortfarande är vid liv! Eyja flyttade i fredags, nu bor hon hos Karin och Ganti flyttade idag till Sophia. Även Daladis har flyttat, för övrigt.

Med andra ord, nu är det "bara" skäckskruttan kvar, men å andra sidan är det ju endast två månader kvar till beräknad fölning så jag får väl passa på att pusta ut nu en liten stund innan det blir full rulle igen.

Men behöver jag säga att det känns ofantligt tomt? Det var ju rätt många som försvann på så kort tid och två av dem höll jag väldigt nära hjärtat, så visst känns det tråkigt men jag får se till att göra det bäst av situationen nu och ägna all min tid och uppmärksamhet åt Rósa, för det är hon verkligen värd! Magen bara växer och växer och hon verkligen njuter av att bli ompysslad. Mysiga lilla häst!

Tomt i hagen.