Lurvas och Nell myser.

Ojoj, Rósa verkligen vankar fram nu (bara två veckor kvar!), men lite bus är det allt i henne, idag när jag hämtade henne ur hagen ville hon inte komma och möte mig, men det var i alla fall inga problem att få med henne och på väg mot grinden försökte jag får henne att springa lite. Sötaste lilla Rós, hon ruskade på huvudet, pep och grisepassade.

Jag har inte orkat gå på någon promenad med henne den senaste tiden, istället har jag pysslat med henne en hel massa. Rósa tycker det är grymt mysigt, slutar jag borsta och tar något steg bakåt för att beskåda resultatet flyttar hon rumpan mot mig. De första gångerna hon gjorde det trodde jag hon försökte puffa bort mig men det är inte alls det hon gör, utan hon vill att jag ska fortsätta borsta! Så hon flyttar rumpan mot borsten, helt logiskt. Sötaste lilla tossan.

Idag har jag dessutom tvättat Rósas svans riktigt ordentligt. Det är inte alls bra med ljusa svansar på ston, de tenderar ju att bli kissgula längst ner och den missfärgningen är inte jättelätt att få bort. Jag fick gnugga riktigt ordentligt, först med hästschampo och sedan med silverschampo (mitt gamla från när jag var superblond). Det tog bort en del men långt ifrån allt så jag får försöka tvätta fler gånger och se om det går bort mer. Rósa har ju en riktigt fin svans, väldigt tjock och lång, så den bör visas upp från sin bästa sida som ju kräver en del jobb och då är det tur att jag har min oöverträffliga Mane & Tail Conditioner från Carr & Day & Martin, den reder ut allt lätt som en plätt! Man och svans borstar jag alltid med en "paddle brush" med träpiggar, den är snäll mot taglet. Hur gör ni med era hästars manar och svansar?

Resultatet, fortfarande lite gult men helt klart bättre än innan.

Saela (Prydis föl) åkte till sin ägare i förrgår, så nu är det ytterligare en häst mindre i hagen. Rósa går just nu med Biasca, Vordis, Idunn och Prydi, det är de damerna som behöver fri tillgång.

Vordis, som lär bli stor som ett hus!

Systrarna bus. 

Rósa och Idunn polar.

Förresten... kycklingar!

På allmän begärna kommer några fler bilder på pälsänglarna:

Minna och Lurvas chillar.

Lurven.

Minna räcker ut tungan.

Lurven chillar (igen, han är jäkligt chill hela han faktiskt).

Mymlan undrar vad fan jag gör.

Mymlan igen.

Nell gömmer sig under tokställningen.

Mattes lilla gulle!

  Lou med den där typiska blicken som säger allt om hur hon är. Skeptisk och väldigt oimponerad.

Där har ni dem, hela katthögen. Högt älskade spinnmaskiner. Tassarmén. Morrhårskommitten. Själv är jag nog en "crazy cat lady in training".

Nu var det länge sedan jag skrev något om katterna, så nu tänker jag ägna ett litet inlägg åt dem. Jag och sambon är ju vad man kan kalla inneboende hos fem katter nu; Lou (som uttalas Loo, döpt efter Lou Doillon - modellen), Mymlan (som i Mumindalen), Nell (alias "Mattes lilla gulle" och som egentligen heter Chanel), Mymlans avkomma Minna och så Lurvas, min alldeles egen ragdoll-kille. Mymlan och Lou är som ni kanske minns birmor, medan Nell är en perser och Minna är korsning av birma och ragdoll.

Minna fyller ett år nästa månad, tänk vad tiden går fort! Den sjuttonde maj föddes hon och hennes två systrar, samma dag som Vordis föddes och Norges nationaldag, till på det.

I somras såg hon ut så här:

Och nu ser hon ut så här:

Minna är sambons katt, hon tyr sig enormt mycket till honom, medan Nell och Lurvas är "mina" katter. Lou och Mymlan vill inte vara någons alls och ogillar varandra något fruktansvärt. Efter att vi tagit en sista kull på Mymlan och kastrerat henne är det nog dags för henne att få komma till någon som inte har katter från förut, så hon kan få all uppmärksamhet själv.

Lou är egentligen den största surtanten, men hon har redan fått flytta runt så mycket innan hon hamnade hos oss och hon är en oerhört speciell dam, så hon lär få stanna.

Mymlan ska vi alltså para med Lurvas och lika så Nell och Minna, men Lurvas är lite för ung just nu så det lär inte bli några kattungar än på ett tag, men när jag sitter och kikar igenom bilderna från Mymlans senaste kull blir jag alldeles ofantligt kattungesjuk, de är ljuvliga när de är så där små! Visst är det tråkigt att behöva sälja dem, men det känns väldigt bra när man hittar hem som känns riktigt rätt.

Så om ni vet att ni kommer vara på jakt efter en birma/ragdoll eller en perser/ragdoll till hösten vet ni var ni kan hitta det, haha.

De är ljuvliga, jag är verkligen kattmänniska ut i fingerspetsarna och skulle aldrig kunna bo utan katt. Och tänk att fem katter kan vara totalt olika varandra rent personlighetsmässigt...

Nu blev det visst ett väldigt långt kattinlägg, men det är ju så sällan jag skriver om dem nu för tiden, så det får ni vackert ta.

Jag är nog inte ensam om att tycka att jag har världens bästa häst, eller hur? Det är ju så det ska kännas! Varje gång jag kommer ut i hagen och ropar "tjejen!" och Rósa kommer knatande med spetsade öron, då fylls jag av en varm, bubblande känsla. Hon är helt fantastisk, min lilla skäck, och skulle jag någonsin igen fundera på att sälja henne skulle jag ha något allvarligt fel i huvudet.  

Av någon anledning tycker jag till och med att hon doftar godare än andra hästar.

Idag stod vi och myste länge i hagen och jag såg till att klia riktigt mycket på henne, för det gillar hon. Så fort jag slutar och ska gå därifrån, går hon efter mig och ställer sig alldeles intill mig. Fina, fina Rósa!

Tur att matte kan klia förresten, magen börjar bli så stor nu att det är svårt att komma åt att klia själv.

Ja, jag tycker faktiskt att jag har världens bästa häst, och tänk att en chansning kan bli så rätt. Jag är glad att jag vågade gå på magkänsla och ta hem ett osett, nyinridet skäcksto från Island förrförra hösten. Det var nog banne mig det bästa jag gjort!

Kände förresten lite på juvret idag och det har allt blivit lite större! Vilken otålig väntan det är alltså, men den som väntar på något gott...

Idag har jag agerat motionshjäl då jag och Fraendi tog oss en tur i det fina vårvädret. Tur att all snö som kom igår redan är så gott som bortsmält, jag har fått nog av vitt nu.

Fraendi är väldigt trevlig, och har helt enorma gångarter, men sedan är han ju en rätt stor och ståtlig herre också. Och söt!

Nu har det börjat kläckas lamm på gården må ni tro! Jag stod länge och tittade på dem idag när jag pysslat färdigt med Rósa, det går ju inte att slita ögonen från dem när de krumbuktar sig och far på som tokar bland alla tackor.

Min kamera är tyvärr väldigt dålig på att zooma, som synes. Men man ser ju i alla fall vad det är.

De är ju rätt skygga så jag höll mig på avstånd för att inte skrämma dem (därav zoomen), men en av dem var rätt kaxig och kollade nyfiket in mig när jag  försökte smygfota dem.Världens häftigaste ansiktsteckning hade den också:

Den hade gärna fått följa med mig hem! Tänk att gosa med en sådan i TV-soffan.

Här är två till som ville bli gosade med:

Saela och Vordis - nästan lika ulliga som lammen!

Det började hagla och regna strax där efter, som tur var hade jag precis innan lagt på Rósa regntäcket. Det ska visst regna hela dagen i morgon, så hon får gå med ett ofodrat regntäcke under tiden, för att inte bli kall över ryggen. Kallt är det också, och blåsigt. Brr! Snälla sommaren, kom snart, jag väntar på dig.

Bonusbild från idag:

De andra hästarna på gården; Sleipnir, Fraendi och Sörli längst fram och så Dagny och Prydi i bakgrunden.

Har ni inte redan bidragit med er gissning till Gissa fölet-tävlingen, så är det hög tid att göra det nu! En stor portion ära och beröm står på spel och ju fler som gissar desto roligare tycker jag det är, så var inte blyga!

Även ni som aldrig kommenterar ett skvatt utan läser bloggen i tysthet tycker jag att ska vara med, det krävs ju faktiskt bara en liten kommentar där kön, färg och födelsedatum ska stå med och en sådan kommentar tar inte mer än en halv minut att skriva, det kan ni väl ändå skänka mig? Pretty please!

Klicka här för att komma till tävlingen!