Det så kallade Micklem Multitränset från Rambo verkar vara den senaste modeflugan på hästprylfronten. Lite intressant tycker jag ändå det verkar, med ett träns som inte bara fungerar på två olika sätt med bett utan även 3 olika sätt bettlöst och kapson till på det. Väldigt multifunktionellt, helt enkelt.

Kostar sisådär 1500 kr, så det är inte gratis, men vill man rättfärdiga sitt köp kan man ju tänka att det är som 6 träns i ett...

Här kan ni läsa mer om spektaklet. Vad tror ni, är det värt slantarna? Jag hade gärna provat ett, kanske om jag får ett och ett halvt tusen över någon gång (hahaha, as if). Fast å andra sidan, vem vill köpa ett träns när man kan köpa sex olika? Ju fler desto bättre liksom!

Jaha, då var det dags för mig att ta mitt pick och pack och hitta en ny plats till Rósa och Eitill. Inte världens bästa timing, men jag har inget val.

Jag har satt upp en annons på HästNet och Bukefalos och ska sätta upp lappar på Ica och Hemköp. Har ni fler tips på vad man kan göra så säg gärna till, det här är första gången jag faktiskt letar.

Sedan det där med själva flytten, hur har ni utan dragbil och egen transport gjort? Kan man hyra in någon som kör?

Jag har två månader på mig att fixa allt så jag hoppas det dyker upp en passlig plats, helst i lösdrift. Håll tummarna allihop!

Rósas man ligger fortsättningsvis kvar som den ska, i en töntig mittbena. Nu när den ligger delad är det mycket mer grått så man ser tydligt var gränsen för det vita går.

Min kompis för dagen, Sleipnir.

Jag har faktiskt ridit två gånger den här veckan, häromdagen red jag Prydi och idag alltså Sleipnir. Det tar sig, men fan så ringrostig jag är. Det märks att jag inte ridit regelbundet sedan i höstas, träningsvärken påminner mig om det.

Jag fick någon idé om att jag skulle dela Rósas man, inte så mycket för att jag tycker det är snyggt, utan snarare för att det har sina fördelar när det kommer till jämnvikt vid ridningen. Sagt och gjort, nu har hon mittbena, som förhoppningsvis ska hållas på plats med hjälp av eksemtäcket.

Fast det blev rätt tunt, tycker jag. Det kan i och för sig bero på att hela manen är rätt platt och dassig nu när täcket ligger på hela tiden...

Mattes lilla troll!

Och Eitill växer så det kankar, det vore intressant att se hur stor han blir som fullvuxen sedan, jag misstänker att han blir en bra bit högre än mamma Rósa med sina cirka 135 cm.

Men vilken kaxpelle han är. Häromdagen när han diade lite väl hårt och Rósa gav honom ett nyp svarade han med att sparka henne, den lilla huliganen! Nåja, järnhand med silkeshandske är väl vad som gäller i den fortsatta uppfostran, då blir han nog himla trevlig.

Trodde ni att ni hade blivit av med mig, va? Inte då! Jag lever och mår som vanligt, däremot har jag inte haft något intressant att blogga om så därav avsaknaden på nya inlägg. Hoppas ni haft en trevlig midsommar, alla läsare och medbloggare.

Idag när jag kom ut och skulle titta till Rósa och Eitill hade Rósa slarvat bort täckesgjorden. Täcket satt som det skulle men gjorden var spårlöst försvunnen. Fan ändå, hagen är ju ett par hektar varierad terräng så det är inte så där bara när man ska leta reda på försvunna föremål. Jag hade tur, hur som helst, för efter ett varvs sökande hittade jag gjorden och den var inte ens trasig så jag antar att spännet bara råkat gå upp. Möjligtvis har ett stycke Eitill hjälpt till lite med att få av den...

Rósa gillar nog att gå täckad just nu, det är så galet mycket broms, knott, flugor och mygg, men nu när hon har eksemtäcke på verkar hon mer tillfreds med sommarlivet. Skönt att täcket varit helt hittills också.

En stund fick hon i alla fall vara utan medan jag smörjde, jag har för vana att använda riktligt med man- och svanssprej när de går med eksemtäcke så att manen hålls finare, det brukar ju se rätt dassigt ut annars.

 
Mattes fina tjej!

Långa fölben!

Eitill är rätt less på flygfäna, han har ju tyvärr inte så mycket svans att vifta med än.