Egentligen hade jag tänkt göra ett inlägg om hur himla bra träningspasset gick med Rósa idag. Men sedan jag kommit hem och satt mig för att läsa min mail flög lyckan ut genom fönstret.

Perla har visat sig vara en väldigt svår nöt att knäcka. Så pass svår att tränaren inte vill fortsätta hennes inridning. Jag orkar inte gå in på detlajer, men tillsammans med säljaren har jag kommit fram till att det bästa är att låta henne somna in.

Och det harmar, otroligt mycket. Till och med när det är en häst jag aldrig träffat, för även om jag alltid varit medveten om riskerna så har jag ju inte kunnat låta bli att tänka och planera inför hennes ankomst. Hoppats och undrat. Nu blir det inget sådant, och jag är ledsen. Riktigt ledsen.

Sådant är livet, jag vet. Ibland, eller rätt ofta, blir det inte som man tänkt sig. Jag är ändå glad att säljaren var ärlig med mig och hjälpte mig fatta ett beslut som jag ändå tror är det bästa. Och kanske har jag lärt mig något viktigt.

Jag har inte alls kunnat ta till mig det här än, det kom verkligen som en obehaglig överraskning och just nu vill jag bara dra täcket över mig och sova bort alla bekymmer. Jag önskar att det fungerade så.

Nu är jag hemma igen och idag fick jag krama om Rósa för första gången på en vecka. Jag har saknat henne en hel del ska ni veta, fast ärligt talat var det nog inte vidare ömsesidigt, Rósa såg mest ut att tycka "åh nej, inte du igen", eller så var hon bara grinig för att jag övergett henne en stund och ville ge igen lite.

Rósa har äntligen börjat fälla ordentligt, det är ju sannerligen på tiden eftersom våren verkar ha kommit för att stanna här i söder. Idag drog jag på mig vårjackan för första gången i år, det kändes toppen!

Kattungarna växer så det knakar förresten, jag har inte någon färsk bild men ska ordna med det sedan. Nu har de börjat öppna ögonen!

Ålandsvisiten var riktigt trevlig, jag hade gärna stannat en vecka till trots att vintern fortfarande hade hela ön i sitt grepp, men solen sken varje dag och bara det är ju fantastiskt. Det var underbart att umgås med familjen, träffa vännerna och bara ta det lugnt. Fick äran att rida min vän I:s fina islandssto som är under inridning. Hästen i fråga är bra mycket större än Rósa och det kändes minsann när man satt där uppe! Oerhört snäll och fin, hur som helst och det var roligt att testa på någon annan häst än Rósa för en gångs skull, men jag trivs nog bäst på henne trots allt, min skäckskrutta.

Nedan följer lite bilder från vistelsen...

I med hennes ungsto, som jag senare fick äran att åka lite på.

En av hagkompisarna, som jag inte minns namnet på.

Yours truly, ändamålsmässigt klädd i mjukisbyxor och joggingskor!

Och så lite kattbilder:

Finaste Alfred, en av våra uppfödningar. Han förlorade sitt vänstra öga pga en ögoninfektion när han bara var ett par veckor gammal, men lika glad för det är han. Nu bor han hos min pappa på Åland och lever livet!

Pappas andra katt, en skogis.

Min farmors katt, Mosse som sedan fick bli Mossan då avsaknaden av testiklar uppdagades.