Nu var det länge sedan jag skrev något om katterna, så nu tänker jag ägna ett litet inlägg åt dem. Jag och sambon är ju vad man kan kalla inneboende hos fem katter nu; Lou (som uttalas Loo, döpt efter Lou Doillon - modellen), Mymlan (som i Mumindalen), Nell (alias "Mattes lilla gulle" och som egentligen heter Chanel), Mymlans avkomma Minna och så Lurvas, min alldeles egen ragdoll-kille. Mymlan och Lou är som ni kanske minns birmor, medan Nell är en perser och Minna är korsning av birma och ragdoll.

Minna fyller ett år nästa månad, tänk vad tiden går fort! Den sjuttonde maj föddes hon och hennes två systrar, samma dag som Vordis föddes och Norges nationaldag, till på det.

I somras såg hon ut så här:

Och nu ser hon ut så här:

Minna är sambons katt, hon tyr sig enormt mycket till honom, medan Nell och Lurvas är "mina" katter. Lou och Mymlan vill inte vara någons alls och ogillar varandra något fruktansvärt. Efter att vi tagit en sista kull på Mymlan och kastrerat henne är det nog dags för henne att få komma till någon som inte har katter från förut, så hon kan få all uppmärksamhet själv.

Lou är egentligen den största surtanten, men hon har redan fått flytta runt så mycket innan hon hamnade hos oss och hon är en oerhört speciell dam, så hon lär få stanna.

Mymlan ska vi alltså para med Lurvas och lika så Nell och Minna, men Lurvas är lite för ung just nu så det lär inte bli några kattungar än på ett tag, men när jag sitter och kikar igenom bilderna från Mymlans senaste kull blir jag alldeles ofantligt kattungesjuk, de är ljuvliga när de är så där små! Visst är det tråkigt att behöva sälja dem, men det känns väldigt bra när man hittar hem som känns riktigt rätt.

Så om ni vet att ni kommer vara på jakt efter en birma/ragdoll eller en perser/ragdoll till hösten vet ni var ni kan hitta det, haha.

De är ljuvliga, jag är verkligen kattmänniska ut i fingerspetsarna och skulle aldrig kunna bo utan katt. Och tänk att fem katter kan vara totalt olika varandra rent personlighetsmässigt...

Nu blev det visst ett väldigt långt kattinlägg, men det är ju så sällan jag skriver om dem nu för tiden, så det får ni vackert ta.

Jag är nog inte ensam om att tycka att jag har världens bästa häst, eller hur? Det är ju så det ska kännas! Varje gång jag kommer ut i hagen och ropar "tjejen!" och Rósa kommer knatande med spetsade öron, då fylls jag av en varm, bubblande känsla. Hon är helt fantastisk, min lilla skäck, och skulle jag någonsin igen fundera på att sälja henne skulle jag ha något allvarligt fel i huvudet.  

Av någon anledning tycker jag till och med att hon doftar godare än andra hästar.

Idag stod vi och myste länge i hagen och jag såg till att klia riktigt mycket på henne, för det gillar hon. Så fort jag slutar och ska gå därifrån, går hon efter mig och ställer sig alldeles intill mig. Fina, fina Rósa!

Tur att matte kan klia förresten, magen börjar bli så stor nu att det är svårt att komma åt att klia själv.

Ja, jag tycker faktiskt att jag har världens bästa häst, och tänk att en chansning kan bli så rätt. Jag är glad att jag vågade gå på magkänsla och ta hem ett osett, nyinridet skäcksto från Island förrförra hösten. Det var nog banne mig det bästa jag gjort!

Kände förresten lite på juvret idag och det har allt blivit lite större! Vilken otålig väntan det är alltså, men den som väntar på något gott...

Idag har jag agerat motionshjäl då jag och Fraendi tog oss en tur i det fina vårvädret. Tur att all snö som kom igår redan är så gott som bortsmält, jag har fått nog av vitt nu.

Fraendi är väldigt trevlig, och har helt enorma gångarter, men sedan är han ju en rätt stor och ståtlig herre också. Och söt!

Nu har det börjat kläckas lamm på gården må ni tro! Jag stod länge och tittade på dem idag när jag pysslat färdigt med Rósa, det går ju inte att slita ögonen från dem när de krumbuktar sig och far på som tokar bland alla tackor.

Min kamera är tyvärr väldigt dålig på att zooma, som synes. Men man ser ju i alla fall vad det är.

De är ju rätt skygga så jag höll mig på avstånd för att inte skrämma dem (därav zoomen), men en av dem var rätt kaxig och kollade nyfiket in mig när jag  försökte smygfota dem.Världens häftigaste ansiktsteckning hade den också:

Den hade gärna fått följa med mig hem! Tänk att gosa med en sådan i TV-soffan.

Här är två till som ville bli gosade med:

Saela och Vordis - nästan lika ulliga som lammen!

Det började hagla och regna strax där efter, som tur var hade jag precis innan lagt på Rósa regntäcket. Det ska visst regna hela dagen i morgon, så hon får gå med ett ofodrat regntäcke under tiden, för att inte bli kall över ryggen. Kallt är det också, och blåsigt. Brr! Snälla sommaren, kom snart, jag väntar på dig.

Bonusbild från idag:

De andra hästarna på gården; Sleipnir, Fraendi och Sörli längst fram och så Dagny och Prydi i bakgrunden.

Har ni inte redan bidragit med er gissning till Gissa fölet-tävlingen, så är det hög tid att göra det nu! En stor portion ära och beröm står på spel och ju fler som gissar desto roligare tycker jag det är, så var inte blyga!

Även ni som aldrig kommenterar ett skvatt utan läser bloggen i tysthet tycker jag att ska vara med, det krävs ju faktiskt bara en liten kommentar där kön, färg och födelsedatum ska stå med och en sådan kommentar tar inte mer än en halv minut att skriva, det kan ni väl ändå skänka mig? Pretty please!

Klicka här för att komma till tävlingen!

Suck! Som några av ersäkert vet åker jag alltid tåg ut till stallet eftersom jag inte har något körkort. För det mesta funkar det faktiskt riktigt bra, tågen går ungefär en gång i timmen på eftermiddagen och stannar cirka ½ kilometer från stallet, så hyfsat smidigt är det faktiskt.

Nu är det dock inte ett dugg smidigt, för DSB First Väst som har hand om sträckan jag åker är på väg att gå i konkurs och har inte råd att köra tågen längre. Var och varannan avgång är inställd och det är svårt att få det att gå ihop med plugg och stall och färre tågtider. SJ ska ta över tågtrafiken nästa månad, men fram tills dess lär jag inte kunna vara ute i stallet mer än någon dag i veckan (med en stor dos tur). Tråkigt, men på sätt och vis tur i oturen att Rósa ändå är högdräktig nu ochbara njuter av mammaledigheten i hagen.

Från och med maj hoppas jag i alla fall att tågen ska börja gå som vanligt igen.

På tal om Rósa så drömde jag i natt att hon hade fölat. En fuxhingst med väldigt underlig bläs, liknade en oval mitt på nosryggen och stor som ett varmblodsföl var han också. Haha, jag hoppas att det inte var en sanndröm!

Jag vaknade tidigt i morse, redan vid 7 utan att ha ställt klockan (min väckarklocka består förvisso av Nell och Lurvas som brukar komma och trampa på min mage) och är nu förbaskat trött. Tur att jag har påsklov från och med i morgon! Gissa vad jag ska göra då? Plugga matte, så klart! Snart är det nationella prov, som jag ska skriva i både Matte C och Svenska B. Uj, uj, uj!

Lite ska jag väl förhoppningsvis hinna sova ändå.

Nell kikar fram ut sin täckesgrotta.

För en vecka sedan var det 16 plusgrader, idag är det 3 plusgrader och det hade minsann snöat i natt. Fy sjutton, så här vill jag inte ha det! Snälla värmen, kom tillbaka.

Det enda positiva med temperatursänkan är väl att en del insekter förhoppnigsvis strök med när det kröp nedanför nollan. Fan ta de sattygen.

Jag längtar verkligen efter sommaren men inte ett dugg efter knotten, myggen, bromsarna, flugorna och deras vänner och bekanta. Hittills har Switch och Ultra Shield varit en räddare i nöden för mina hästar, men nu ska de uppenbarligen förbjuda bägge eftersom de har samma verksamma ämne som nu tydligen inte ska få användas på djur. Vad ska man då hitta på? De flesta inseksmedel för hästar är ju faktiskt riktigt värdelösa, de funkar i fem minuter på sin höjd, sedan är de omringade av flygfanskap igen.

Är det någon av er som har ett annat flugmedel att rekommendera? Förslagsvis ett som inte är påväg att tas bort från marknaden då.

Första april, då ska man vara beredd på att utstå både ett och annat dåligt skämt. Fast egentligen är ju hela grejen med första april ett enda skämt som får intellektuella människor som mig själv (ha!) att himla med ögonen. Ja, alltså jag är helt enkelt inget fan av den här dagen.

Sambon tyckte ändå han var riktigt lustig när han väckte mig i morse och berättade att han spelat färdigt Silent Hill utan mig. Jag lade pannan i bekymrade veck och frågade varför, men då sa han att han bara skojade. Haha, sicken filur han är...

Jag är egentligen ingen spelnörd, men just Silent Hill-serien älskar jag helhjärtat och det senaste spelet släpptes i fredags så både jag och sambon (som är en betydligt större spelnörd) har suttit bänkade sedan dess.

Ett underbart tidsfördriv! Under ser ni min nya dator, en HP Pavilion som jag nyligen köpte till mig själv i födelsedagspresent. Min gamla Asus sjöng verkligen på sista versen (skärmen höll på att lossa) så det var väldigt bra timing för en ny.

Men jag har hunnit med att hälsa på Rósa idag också. Nu börjar sommarpälsen titta fram här och var där hon är klippt, just nu ser det ju ut som att hon har skabb eller något när det är så fläckvis, men snart ser det nog bra ut.

Vilken förbaskat otacksam häst jag har, förresten. Betfor smakade inte alls bra idag och att gå till åkerbanan och kliva över bommar var då rakt inte vad Rósa hade i åtanke när hon kom lunkande mot mig i hagen idag. Hon skulle bestämt inte gå alls. Trilsk märr. Studerade hennes juver lite också, och kanske inbillar jag mig bara men jag tyckte faktiskt det var lite, lite större än sist jag kände efter. Och magen såg också lite, lite större ut än för en vecka sedan (helt klart inbillning från min sida).

Bara en månad kvar nu!

Hoppas ni haft en bra helg och att ni inte blivit utsatta för allt för många menlösa spratt idag.