Usch, all skolstress tär lite på min ork, idag har jag varit galet trött. Vädret påverkar dessutom mitt humör till det negativa, det har ösregnat nästan hela dagen. Allt jag gjorde ute i stallet idag var att torka Rósa och lägga på henne ett regntäcke, samt kände lite på juvret. Det hade inte blivit större sedan sist jag kollade, men halvfyllt är det ju.

Rósa softar i sitt ylletäcke.

Nu ska jag ägna min uppmärksamhet åt ett nytt avsnitt QI, sedan är det nog sängdags för mig, annars lär jag aldrig orka upp i morgon.

Nå, för det första: Jag hade ju inte alls glömt botulismen, jag hade bara tittat fel i passet. Botulismsprutan måste hon inte ha förrän november. Suck, vad virrig jag är ibland! Nu kan jag pusta ut tills dess, då kommer det ju även vara dags för fölis att vaccineras så då passar det bra. Men fy fasen vad dyrt det är med vaccinationer, tänk om man bara kunde göra det själv?

En annan sak som kan blir dyrt är avmaskning. Den veterinären som skrev ut receptet för avmaskingsmedlet tog 150 kr i avgift bara för att skriva ut skiten! Vet hut, säger jag, och hytter med näven.

Vi ska försöka få tag i en hästtandläkare också inom kort, Rósa behöver nog raspas lite och bara kollas igenom rent allmänt innan jag börjar rida henne igen.

Men nu till innebörden av rubriken. Nu har hästarna släppts på bete! De stödfodras dock lite, men går i en lerfri stor hage och njuter av livet. När jag släppte ut Rósa idag efter vaccinationen for hon iväg som en raket; pass, galopp och små bakutsparkar om vartannat. Otroligt att hon orkade med tanke på hur stor magen är! Men så när hon skulle runda dammen så försvinner hela hästen helt plötsligt ner i diket, utom synhåll. Herregud, hur gick det för fölet? Jag blev lite orolig först, men Rósa kom snabbt på benen igen, om än lite tveksam först, hon förstod väl inte riktigt vad som hade hänt. Sedan fortsatte hon mot de andra hästarna i lika snabbt tempo. Ja, hon är allt ett litet klantarsle, min lilla skäck. Hon har verkligen inte alls koll på sina ben, så ibland bär det av ner i diket...

Vordis är förresten såld, hon flyttade redan i helgen. Nu är det jättetomt på småttingar, tur att det snart är dags för en ny att komma till världen.

Veterinären kommer ut ikväll och vaccinerar Rósa, det är i grevens tid eftersom jag var nära på att glömma bort det. Jag skyller på att jag bara har föl i huvudet just nu...

Insåg dessvärre att jag är flera månader för sen med botulismvaccinationen, den var ju inte samtidigt som influensa/stelkramp. Suck, måste jag göra om den väntar jag nog till fölis ska vaccineras sedan, jag har verkligen inte råd att ta ut veterinären var och varannan månad för en ynka spruta, och botulismen är ju inte jätteviktig nu när de släpps på sommarbete. Har ni glömt att vaccinera era hästar någon gång?

Alla är vi bra på något och själv måste jag säga att jag är helt sjukt bra på att skjuta upp skolarbete ("Postpone" är mitt andranamn; Jenny Postpone Hellman).

Här är en lista på saker jag brukar göra istället för att slå upp kurslitteraturen:

1. Äta choklad.

Jag älskar choklad, Fazers blå ska det vara och inget annat. Förresten skulle jag nog snarare påstå att jag tävlar med mig själv hur mycket choklad jag kan trycka i mig innan jag får ont i magen, men det låter lite bättre om jag säger att jag äter någon enstaka bit.

2. Teckna.

Jag gillar ju att rita och ha mig.

3. Läsa böcker.

Det vill säga allt som inte är kurslitteratur, då.

4. Kolla in hästannonser på nätet.För mitt eget höga nöjes skull, även om det är rentav livsfarligt sett till mängden habegär som uppstår.

5. Titta på TV eller film. Ni vet, jag och mina älskade TV-serier.

6. Bläddra i tidningar. Jag är lite av en inredningsnörd så jag köper mest sådana.

7. Standup på YouTube!

Favoriten just nu är Jimmy Carr.

8. Tumblr. Timmar och åter timmar av tidsfördriv.

9. Klappa katter.

I värsta fall kan jag till och med städa eller vattna blommorna, allt för att slippa ta tag i skolarbetet.

Nästa månad har jag nationella prov i Matte C och Svenska B. Fi fan, jag känner hur ångesten kommer över mig vid blotta tanken. Kanske borde jag sätta mig en stund med matten nu...

Äntligen den där uppdateringen som ni alla väntat på! Eller hur?

Idag fick Rósa fossingarna filade, det var oerhört skönt att det blev gjort innan fölet trillar ut. Medan hon vart verkad hjälpte jag till att fota Vordis så att H får nya bilder till annonsen. Stora tjejen som snart fyller ett år!

Alla hästar i stallet har blivit maskkollade nu också och Rósa hade i särklass mest; 1325(!!!), vad sjutton har hon ätit i vinter? Nåja, hon ska avmaskas nu i dagarna, sedan ska väl det problemet vara ur världen.

Nytt täcke har hon förresten, eftersom hon slaktade det blårutiga och jag inte kommit mig för att laga det än.

Har ridit Sörli idag också, följde med H på Dagny ut. Dagny har haft en massa fanstyg för sig den senaste tiden, vägrar gå fram och vill sticka hem. Idag var hon också lite strulig, men det gick bra till slut i alla fall. För det mesta går hon fram fint, men helt plötsligt börjar hon liksom stressback och vill dra iväg hemåt.Hon lär ska ha varit likadan hos förra ägarna med så det är nog något som sitter djupt rotat... Vi har funderat lite på hur man bäst går till väga för att komma till rätta med problemet, H fick tipset att hoppa av och leda fram henne en bit när hon börjar backa, men det kanske finns något ännu bättre tips? Vad säger ni?

Jag måste faktiskt erkänna en sak...

Jag har aldrig mockat en hage i hela mitt liv. I ärlighetens namn har jag aldrig ens tänkt på att det är något många gör. Eller, jag antog att det var något man bara gjorde om man hade hästarna i hagar där de knappt har plats att vända på sig, som de där grusade fyrkanterna som brukar kallas "rasthagar" på stora stallar. Men det är visst något som även folk med större hagar gör, och min största fundering då är väl främst hur sjutton man orkar?

På sätt och vis förstår jag att det är något som måste göras om man har små hagar, men jag känner mig väldigt glad över att jag hittills stått i stall där även vinterhagarna varit såpass stora att de inte är bara skit och med sommarbeten som varieras.

Hur är det med er, mockar ni hagarna regelbundet eller får skiten ligga?

Lurvas och Nell myser.

Ojoj, Rósa verkligen vankar fram nu (bara två veckor kvar!), men lite bus är det allt i henne, idag när jag hämtade henne ur hagen ville hon inte komma och möte mig, men det var i alla fall inga problem att få med henne och på väg mot grinden försökte jag får henne att springa lite. Sötaste lilla Rós, hon ruskade på huvudet, pep och grisepassade.

Jag har inte orkat gå på någon promenad med henne den senaste tiden, istället har jag pysslat med henne en hel massa. Rósa tycker det är grymt mysigt, slutar jag borsta och tar något steg bakåt för att beskåda resultatet flyttar hon rumpan mot mig. De första gångerna hon gjorde det trodde jag hon försökte puffa bort mig men det är inte alls det hon gör, utan hon vill att jag ska fortsätta borsta! Så hon flyttar rumpan mot borsten, helt logiskt. Sötaste lilla tossan.

Idag har jag dessutom tvättat Rósas svans riktigt ordentligt. Det är inte alls bra med ljusa svansar på ston, de tenderar ju att bli kissgula längst ner och den missfärgningen är inte jättelätt att få bort. Jag fick gnugga riktigt ordentligt, först med hästschampo och sedan med silverschampo (mitt gamla från när jag var superblond). Det tog bort en del men långt ifrån allt så jag får försöka tvätta fler gånger och se om det går bort mer. Rósa har ju en riktigt fin svans, väldigt tjock och lång, så den bör visas upp från sin bästa sida som ju kräver en del jobb och då är det tur att jag har min oöverträffliga Mane & Tail Conditioner från Carr & Day & Martin, den reder ut allt lätt som en plätt! Man och svans borstar jag alltid med en "paddle brush" med träpiggar, den är snäll mot taglet. Hur gör ni med era hästars manar och svansar?

Resultatet, fortfarande lite gult men helt klart bättre än innan.

Saela (Prydis föl) åkte till sin ägare i förrgår, så nu är det ytterligare en häst mindre i hagen. Rósa går just nu med Biasca, Vordis, Idunn och Prydi, det är de damerna som behöver fri tillgång.

Vordis, som lär bli stor som ett hus!

Systrarna bus. 

Rósa och Idunn polar.

Förresten... kycklingar!