Visst är det så att man på flera håll fått höra att i hästvärlden, där är man värst på att snacka skit om varandra? Missunnsamma människor flockas och är lite för generösa med att vädra sina högst personliga åsikter. Men är det verkligen så? Går hästmänniskor oftare bakom ryggen på varandra och vrida om knivar till höger och vänster? Ja, kanske. Jag är i alla fall inte beredd att dementera det.

Min teori om varför skitsnack är så vanligt i "hästvärlden" är att det är på grund av det faktum att så många olika människor förs samman tack vare ett enda gemensamt intresse, alltså hästarna. I övrigt är folk så otroligt olika, det är bara hästintresset man delar när man är i stallet och till och med det intresset har flera olika inriktningar. Sedan är det ju som bekant så att alla vet sin egen hästs bästa och nåde den som sköter sin häst på något annat vis. I det fallet är det ofta brist på respekt, eller kanske snarare så att människor inte är tillräckligt toleranta jämnt emot varandra. Det är så lätt att tycka att Lisa är dum i huvudet som knäpper bensnörena till täcket på ett annat sätt än man själv gör.

Och det är så lätt att tycka att man själv vet allt och kan allt (tro mig, been there, done that). Men hästar är också individer och alla funkar inte på lösdrift, eller på box. Alla tycker inte om havre och alla mår inte bra av att ridas varannan dag. Det är det vi behöver komma ihåg. Så istället för att tycka att någon annan gör HELT ÅT HELVETE FEL borde vi försöka ta reda på mer, ta reda på varför Anna-Lena har benskydd på Oskar i hagen. Till exempel. Och var för fasen mer toleranta. Har Sara bara rosa prylar till Pontus, trots att han är valack? Jamen, vad roligt för henne att hon tycker om en viss färg och hennes häst inte bryr sig ett jävla dugg oavsett om det är snorgrönt eller rosa eller regnbågens hela arsenal!

Skitsnack som skitsnack förresten, det spelar ingen roll om det är över en kopp kaffe hos grannen eller på ett internetforum, man är inte oskyldig för att man gömt sig bakom en anonym användare.

Som sagt, jag har också snackat skit. Det är ingenting jag är stolt över, men jag kan i alla fall erkänna det. Att jag på grund av osäkerhet och  ibland avundsjuka yttrat många bittra, orättvisa ord om människor jag inte ens känner. Är jag stolt över det? Inte ett dugg. Som tur är, är det aldrig för sent att bättre sig. Ett tolvstegsprogram för skitpratare kanske vi alla borde gå igenom, där steg ett är att först och främst inse att man själv snackar skit. Och vi är bara mänskliga, ibland faller vi tillbaka i verbala fällor, men det är väl knappast värre än att man kan ta sig upp igen, eller hur?

Lägg energin på något vettigare än skitprat och elakt förtal. Ha lite ryggrad och för en öppen dialog. Sedan måste vi komma ihåg att man inte kommer överens med alla, men man kan i alla fall låta bli att gå bakom ryggen och smutskasta en hit, en dit. Det går bra att hålla käften och i tysthet förakta medmänniskor också.

...som handen som håller i tygeln, eller vad säger ordspråket?

Tillåt mig motargumentera med följande informationsvideo:

Så kan bett se ut i Indien, men även i många andra länder. Man blir inte lite mörkrädd alltså!

On a different note, tack alla som skickat mail och kommenterat den senaste tiden, det värmer! Jag är inte riktigt redo att ta tag i bloggandet på allvar än men det kommer så småningom. Just nu har jag fortfarande för mycket att tänka på men jag ville ändå visa den här videon för jag tycker den uppmärksammar något som inte många hästmänniskor i våra trakter är medvetna om. Vissa kulturer har en betydligt sämre djurhållning och det är fruktansvärt, just därför tycker jag det är extra viktigt att sprida information så att även hästar i Indien och åsnor i Pakistan kan få en bättre tillvaro.

Från senaste Ridsport Special (nr 2 2011):

Personerna de hade pratat med var verksamma i olika discipliner inom ridsporten. Många av dem verkade rörande överens om att de "inte använde några hjälptyglar, bara martingal", och då undrar jag: Vad är det som gör att martingalen inte är en hjälptygel? 

Vilken underlig tankegång, tycker ni inte? "Jag använder martingal och då är det ingen hjälptygel, för jag använder inte hjälptyglar". Sedan när är det en godtagbar bortförklaring för någonting?

Det är ju lite som att Josef Fritzl skulle säga: "Ja, jag förgrep mig på min egen dotter, men det är inte incest, för sådant sysslar inte jag med."*

Nu menar jag inte att jag är emot alla hjälptyglar och att de som använder martingal borde halshuggas, utan bara att jag anser att det absolut är en hjälptygel och att det är fånigt av människor att sticka under stolen med att det är det för att de själva använder en sådan. Martingal är lika mycket hjälptygel som en tidemann, till exempel, de har bara olika funktioner.

Eller vad tycker ni, är det jag som hårdrar det?

*Ja, jag jämförde hjälptyglar med incest där, fy fan för mig!