Det här med att välja namn till ens djur kan vara lite knepigt, men samtidigt riktigt roligt. I synnerhet islandshästar gillar jag att döpa, för det finns så många fina namn! Just isländska hästnamn är en tradition jag gillar att upprätthålla. Hittills har jag ju i och för sig bara döpt en fölunge och är nu inne på min andra, men det är säkert fler än många andra.

Hur som helst, sedan det lilla underverket föddes i lördags har jag funderat och funderat på  vad han skulle heta. Jag var inne på lite olika namn, men inget kändes helt hundra. Det kändes liksom inte som han. Men, nu har jag det.

Hingstungen ska heta Eitill. Självklart! Att jag inte insåg det innan. För faktiskt så är det så, att han är en Eitill. Det betyder knut förresten, och egentligen kan det kanske verka lite underligt, men med tanke på hur många gånger han varit nära på att slå knut på sig själv redan så är det rätt passande ändå.

Nykläckt Eitill.

Idag har vädret varit riktigt skit. Som tur är verkar varken Rósa eller fölis speciellt bekymrade av de bistra väderförhållandena, men jag hade ingen lust att fota så jag bjuder på ett par korta videosnuttar istället.

Någon dag när det är bättre väder ska jag försöka filma lite vettigare.

Det är allt en liten kaxig kille Rósa har fått! Han far på så fort de långa benen bär honom i hagen och vill gärna se vad de andra hästarna har för sig, vilket inte riktigt uppskattades av mamma Rósa som hade fullt sjå att hålla reda på sin busunge. Han är en klockren femgångare förresten, har redan visat pass och väljer i nuläget tölt före trav. Han flyter på bra trots att det inte alltid är det lättaste att hålla reda på "styltorna".

Idag fick han prova grimma en stund bara för att vänja sig. Det var a piece of cake! Grimman brydde han sig inte alls om och inte nämnvärt av att jag tog av och på den heller. Jag måste säga att han passar riktigt bra i babyrosa förresten, haha.

Kan ni tänka er, det var en person som gissade precis rätt i Gissa Fölet-tävlingen! Anna gissade att det skulle bli en brunskäck hingst den 12/5 och det var ju precis så det blev.Jag tror minsann att Anna måste vara synsk!

Grattis Anna, jättebra gissat!

Vet ni, jag tror Rósa kände på sig hur orolig matte var för idag när jag kom ut i hagen möttes jag av det här:

Inte mer än en timme gammal, ostadig på benen och fortfarande lite blöt. En liten hingst blev det, inte så farligt liten ändå så oj vad trångt han måste haft!

Jag är så otroligt lättad och sjukt glad över att både mor och son mår bra. Rósa axlade mammarollen urmärkt, bättre kunde det inte gått.

  Duktiga, duktiga Rósa, vilken fantastisk häst jag har (och vad smal hon blev helt plötsligt)!

Nu får ni bilder i massor på underverket! Klicka för större.

Nu återstår det väl att klura ut ett passande namn till lillkillen också, ska fundera lite på det.

Ju mer jag känner, klämmer och stirrar på Rósas mage, desto osäkrare blir jag. Idag tyckte jag att hon såg dräktig ut, men i morgon kan det vara helt annorlunda. Jag funderar alldeles för mycket och oroar mig egentligen i onödan, Rósa mår ju till synes bra och det blir vad det blir, det är ingenting jag kan påverka i nuläget. Men i ska veta att jag sett fram emot det här fölet i ett års tid nu, det är klart det påverkar en.

Hur som helst, jag kommer avvakta ungefär en månad, har det inte hänt något innan dess så tar jag ut veterinären.

Jag vill i alla fall passa på och tacka alla som kommit med synpunkter och egna erfarenheter, era kommentarer har gjort mig lite mer positiv.

Rósas lilla mage talar emot att det är något där inne, men å andra sidan har hon fortfarande ett halvfyllt juver och har inte brunstat i vår, vilket hon ju borde göra om hon inte var dräktig.

Hur som helst, det viktigaste är att Rósa mår bra, fina lilla skäckskruttan.

Jag har funderat och funderat... Jag börjar faktiskt fasa för att Rósa inte alls är dräktig. Alltså, hon ultraljudades ju förra sommare och var då dräktig, men var är då fölmagen nu? Hon ska ju vara högdräktig vid det här laget! Tittar man på hur andra dräktiga ston ser ut nu, oavsett om de är beräknade inom kort eller några månader framåt så har de mer mage än Rósa. Hon ser verkligen bara tjock ut.

Oron gnager i bakhuvudet. Fan ändå om hon resorberat, kanske är hon bara skendräktig nu? Möjligheten finns ju, tyvärr. Hennes mage har inte växt alls sedan i vintras tycker jag, men då kan den ju lika gärna växt bara tack vare maten.

Suck, kanske dags att börja inse faktum istället för att se det jag vill se?

Bara tjock? (Bild från april, ca 1 månad till BF)

Tror ni det kommit något föl än? Nej, givetvis inte... Rósa går med stor mage och se så nöjd ut så, hon har ingen brådska i världen. Själv håller jag på att bli tokig av all väntan, men å andra sidan är det ju inte jag som ska klämma fram fölet så jag får väl vackert ge mig till tåls. Snälla, snälla Rósa, kläck ur dig ett fint, friskt föl till i morgon!

Men jag måste medge att det är rätt mysigt att bara vara ute och pyssla med henne nu, hon är så tillgiven och go. Vi övar lite kommandon i hagen också, just nu "kom", "backa" och "lyft" (hovarna), Rósa är väldigt lättlärd och fattar snabbt vad man vill, så vi ska nog ge riktig trickträning ett försök sedan.