Direktlänk till inlägg 25 oktober 2011
Handleden gör mindre ont idag, men herregud vad otympligt det är att bara kunna använda en hand. Det tar en hel evighet bara att skriva några rader, så ni får ursäkta om jag blir lite dålig på att svara och kommentera nu den närmsta tiden.
Tyvärr var det ju så att det var vänster handled som demolerades igår och jag är vänsterhänt så att göra allt med höger hand är en utmaning i sig. Bara en sådan sak som att borsta håret blir helt bakvänt och konstigt! Det här betyder också att jag varken kan rita eller skriva och det är det jobbigaste av allt eftersom det är det jag brukar göra när jag inte pluggar eller är i stallet. Dessutom har jag redan en grym hästabstinens.
Teckning av Ganti, ca 2 mån f.Hlb (handledsbrottet).
Nej, jag vet att ni inte vill läsa om mina skador, hur kul är det liksom? Men lite känner jag att jag har rätt att gnälla i alla fall nu i början. Nyhetens obehag, ungefär.
Anledningen till att jag halkade var för att tågperrongen vid stallet är liten och gjord av trä med bara en ramp istället för trappor och den rampen var glashal igår morse när frosten började tina. Så när jag skulle gå av så for jag med arslet i marken samtidigt som en urkorkad reflex gjorde att min hand flög ut för att ta emot min, uppenbarligen monstruösa, vikt. Duns och brak. Kände hur handleden trycktes upp i en onaturlig vinkel och såg Döden som kom för att hämta mig.
Nåja, en viss överdrift den sista biten där. Men det gjorde rätt ont och jag antog att jag hade stukat handen så M var snäll och skjutsade hem mig. Sambon ringde vårdcentralen och jag fick en tid på eftermiddagen.
När jag kommer in till min läkare tar han bara en snabb titt på handleden och sätter sin pension på att den är bruten. Nåja, riktigt så formulerade han det inte, men det var underförstått. Så jag får en direkt remiss till röntgenavdelningen på Södra Älvsborgs sjukhus. Röntgas där och får vänta åtskilliga timmar, alldeles som vanligt på sjukhus alltså. Hamnar sedan på ortopedavdelningen där jag får träffa en ortopedkirurg som säger att flera ben i min handled ligger på sniskan och att de ska försöka dra dem rätt. Va?! Är ni inte kloka?! Jag kommer ju dö om ni ska börja reppa i min brutna arm! Men han lugnar mig med att jag kommer få lokalbedövning.
Lokalbedövning är en väldigt bra uppfinning, ska ni veta! Smärtan ersattes snabbt av en pirrande känsla, ungefär som när man sovit på handen. En sköterska höll i min arm medan kirurgen drog utav bara fan och till slut lade de på gipset. Sedan upp till röntgen igen för att se så att benen faktiskt låg som de skulle. Det gjorde det! Men kirurgen var inte säker på att det var tillräckligt stabilt så jag ska tillbaka om en vecka. Hoppar benen ur igen måste jag opereras, så jag håller min friska tumme för att det ska läka fint så jag slipper opereras ytterligare en gång i år, det räckte ju liksom med gallan i somras.
Ja, så fortskred min gårdag. Och allt är Västtrafiks fel eftersom deras perronger är rena dödsfällorna.
Om någon råkat missa det så har min blogg flyttat till annan plats, nu finner ni mig här: http://videungens.wordpress.com Nu uppdaterar jag hyfsat regelbundet så se till att lägga till adressen i er Bloglovin (eller liknande) så missar ni inget...
Jag har bestämt mig för att flytta bloggandet till en reklamfri domän, så nu får ni se till att lägga till den här bloggen i er BlogLovin': http://videungens.wordpress.com/ ...