Direktlänk till inlägg 9 november 2011
Det slog mig idag när jag var ute och kikade till hästarna att de flesta hästfolk har en speciell hälsningsfras till sina hästar. Hur brukar det låta när ni kommer till hagen eller öppnar stalldörren?
Jag brukar vissla på mina om de står långt bort och när jag kommit lite närmare brukar jag säga "hej hepparna!", samma visa i stallet (men då visslar jag oftast inte).
Dessutom pratar jag en hel del med dem över lag; inte på bebisspråk utan med vanlig stämma (dock erkänner jag mig skyldig till bebisprat när det kommer till Nell, alias "mattes lilla gulle", men det är en helt annan femma - den katten är ju så förbannat gullig). Jag tror att folk utan husdjur har svårt att förstå varför, men är det inte mer en regel än ett undantag att man småpratar lite med sin häst, eller hund eller katt eller hamster? Inte för att jag inbillar mig att de begriper ett dyft, men det blir ju trevligare på något vis.
Idag när jag kom gående mot hagen visslade jag och fick två-tre gnägg till svar, det är en så härlig känsla! Tyvärr var det ingen av mina som gnäggade, men ändå... Daladis såg ut att vilja komma ut, hon stod och väntade vid grinden medan de andra stod i en klunga längre bort. Jag vill bli hel nu så jag kan börja rida henne igen, "min" fina lilla fux.
Om någon råkat missa det så har min blogg flyttat till annan plats, nu finner ni mig här: http://videungens.wordpress.com Nu uppdaterar jag hyfsat regelbundet så se till att lägga till adressen i er Bloglovin (eller liknande) så missar ni inget...
Jag har bestämt mig för att flytta bloggandet till en reklamfri domän, så nu får ni se till att lägga till den här bloggen i er BlogLovin': http://videungens.wordpress.com/ ...