BLUP.

BLUP.

BLUP.

BLUP.

Suck.

Jag blir lika matt varje gång jag hör folk diskutera det här med BLUP-siffror. Någon gång har jag fått frågan vad mina donnor har i BLUP och den som frågar blir alltid lika ställd när jag kort svara att jag inte vet. Men det är inte bara det att jag inte vet, det är också det att jag inte BRYR mig.

Vad fan spelar det för roll vad en unghäst har i BLUP? Den har ju inte bevisat någonting i en bedömning, de där siffrorna visar ju bara vad hästen har att brås på. Värt att gå efter, anser jag. Verkligen värt...

Så jag undrar - har folk inte längre ögon att se med? Kan man inte bilda sig en uppfattning om en häst man funderar på att köpa genom att TITTA på hästen, istället för att stirra sig blind på siffror på ett papper? Eller tänker jag helt fel?

Igår var ID-kontrollanten ute i stallet och chip-märkte fölen och allt det där som ska göras för att kunna registrera dem. Allt gick jättebra, Ganti skötte sig fint (bäst av dem alla faktiskt). MEN när ID-kontrollanten skulle visa mig hur jag skulle göra för att få fram betäckningsrapporten via World Fengur visade det sig att det inte fanns någon! Suck... Nu måste jag försöka få fram en sådan på något vänster annars lär det bli svårt att få ett pass till lillkillen.

Skit också.

Meeen, gissa om en annan vart mäkta stolt när ID-kontrollanten (som har islandsuppfödning) tyckte att Eyja helt klart var värd att visa? Hon tyckte att jag borde visa henne exteriört i alla fall och det vill jag ju göra. Både Rósa och Eyja vill jag få åtminstone exteriörbedömda i framtiden. Riktigt kul vore det!

Jäklar anamma vad varmt det var idag! Min tunna polotröja kändes stundtals alldeles för varm och då är det alldeles snart oktober... Galet!

Vi flyttade stona med föl idag, nu går de på andra sidan stallbacken, vilket är riktigt skönt! Innan stod de nere vid järnvägen, så det var en 10-15 minuters promenad från stallet.

Ganti är en sådan liten myskille alltså, och som jag skrivit förut är han enormt kaxig. Men vad väntar man sig av en stilig liten hingst som bara har sällskap av ston?   

Med föl och ston i ny hage var det sedan dags att ta ut Rósa på en tur. Valde det bettlösa tränset idag eftersom jag tänkte att vi bara skulle lalla runt i skogen. Till en början hade vi lite meningsskiljaktigheter men efter några duster blev hon lite fogligare och började lyssna bättre och till slut gick det riktigt bra. Det enda som var lite svårt vara att hålla henne i nerförsbackarna för där vill hon ju gärna springa på. Vi överlevde i alla fall och jag lyckades till och med få in lite tölt på hemvägen!

Duktig liten tös!

Efteråt vad Rósa så här trött:

Det är en galet söt häst jag har, måste jag medge. Mattes ögonsten! Jag får alltid en sådan där "warm and fuzzy feeling" när jag ser henne och det om något är väl kärlek, eller vad säger ni?

En (tyvärr inte allt för överdriven) illustration av Eyjas nuvarande mage. På något vis ska vi väl lyckas minska på omfånget så småningom.

Det strålande höstvädret var närvarande idag med när jag, H och J red ut. Rósa var inte jättepigg, men jag tror det berodde på att hon helt enkelt hade för varmt. Nästa vecka blir det att köpa klippmaskin i alla fall...

Hoppas vädret håller i sig till helgen, vi planerar långritt på söndag och det vore ju underbart om det i alla fall kunde låta bli att regna då.

Jag går igenom kommentarerna i morgon, nu vankas det biovisning i TV-soffan!

Har suttit och funderat lite på mina mål med hästarna under hösten och vintern, det finns mycket att jobba på och någonstans måste man börja. Tänkte att det kan vara bra att göra ett sådant här inlägg för att se tillbaka på sen.

Först och främst ska jag och Rósa arbeta på formen och bärigheten, i synnerhet i skritt och tölt. I nuläget är hon ojämnt musklad och fram till att hon går på mammaledigt kommer jag fokusera mycket på att få henne så mjuk som möjligt i höger sida, den som just nu är stel, så att hon har bättre förutsättningar att kunna jobba rätt över lag.

När det kommer till mig själv ska jag göra mitt yttersta för att få en bättre handposition och sluta greppa tag om vänster tygel med höger pekfinger och tumme (jag sitter ALLTID så med händerna, som när man ska korta tyglarna). Dessutom behöver jag jobba med fötter och hälar, jag behöver stärka hälmusklerna så jag orkar hålla fötterna rätt i stigbyglarna, just nu pekar mina tår allt öfr mycke utåt på grund av det.

Med Eyja tänker jag fortsätta vänja vid sadel och träns, kanske till och med börja tömköra lite. Går allt bra kommer jag börja hänga på henne också så småningom.

Ganti och Eyja kommer jag försöka skilja åt kortare stunder under vintern så att jag kan jobba Eyja mer ostört. Först i mars har jag tänkt vänja av Ganti helt och hållet.

Nu vill jag gärna höra era mål också!

Idag har vädret varit helt fantastiskt! Alldeles lagom varmt för att kunna rida i långärmat utan att vare sig ha för varmt eller frysa och solen var framme större delen av tiden. Härligt!

Rósa, som har börjat sätta en hel del vinterpäls nu, hade dock lite för varmt, men bara jag får studiestödet ska jag köpa en klippmaskin. Idag var hon riktigt svettig efter ridturen och då hade vi inte alls kört speciellt hårt...

Svettig tös.

Svampade av henne innan jag släppte ut henne i alla fall och det verkade hon tycka var rätt skönt.

Eyja får alltså ha täcket på ett tag till, än är det för varmt för att jag ska våga ta av det.

Nej nu ska jag ta itu med alla kommentarer och blogginlägg.

Idag var vädret verkligen härligt! Det kom några skurar tidigare på dagen, men när vi red ut idag, jag och stallägaren H, så sprack det upp och blev urgött!

Testade att rida med ett par nyinhandlade gummiboots (Tradera-fynd!) också. Kunde inte känna någon märkbar skillnad annat än att Rósa var ganska irriterad på dem emellanåt, men vi ger det några försök och ser vad som händer.

Två veckors vila gör Rósa taggad till tusen, både jag och H (som red Sörli) hade lite svårigheter att hålla in dem på stigarna i skogen, där skulle de bröta fram som idioter utan att bry sig om var de satte ner hovarna. Tokhästar!

Jag har i alla fall kunnat konstatera att två veckors vila gjorde gott för tölten som känns bättre nu. Äntligen har jag börjat hitta knapparna och de känns jättebra!

Rósa är så himla mysig när man går tillbaka med henne till hagen, då vill hon helst krypa upp i famnen och bli kliad och gosad med. Det är svårt att få några bra bilder då eftersom hon är lite för närgången, men här kommer i alla fall ett par dagsfärska:

Nu lär det ska ha varit frost ett par nätter så jag har tänkt ta av Eyja täcket i helgen. Vågar jag det?

Nej nu är det sovdags för min del, kommentarer och bloggar tar jag igen i morgon eller i helgen. Ha det gott så länge!