Det lilla kattskrället, nu döpt till Urban, har i skrivande stund hela två datormöss på sitt samvete. Den jäkeln bet sönder sladden på min reservmus med idag, vid ett oövervakat ögonblick. Det är tydligt att han kommer bli en kalasbra råttfälla i framtiden, men jag önskar att han kunde ge fan i elektroniken...

Någon ska komma och titta på Daladis fick jag höra igår. Neeej för helvete! Jag hoppas hon beter sig som skit och slänger av människan. Så får man inte tänka, men ändå... Jag har inga pengar att köpa henne för och jag skulle bli så hemskt ledsen om hon flyttade.

P.S Jag har inte kunnat ta bilder eller mäta prylarna jag ska sälja än pga dåligt väder, vilket har medfört en viss ovilja att över huvudtaget åka ut till stallet, så ni får vänta lite till på dem.

Avfärden ägde rum den 22:a december klockan 06:48 med X2000 till Stockholm, där spenderade jag bara en halvtimme innan bussen till Kapellskär gick, sedan var det Vikingline i två och en halv timme innan jag kom i land och hämtades av min mor som bjöd mig på middag. Alla är vi bra på något och min mamma är bra på lasagne. Hon lagar världens godaste, faktiskt. Sedan umgicks vi lite och drack glögg innan jag åkte vidare till min far där jag inte gjorde mycket mer än gick och lade mig.

Den 23:e åkte jag med I ut till "mitt" gamla stall, Midgård. Vi fick låna två fina fuxherrar; Tvistur och Stjarni. Vi höll till i ridhuset där jag longerade Tvistur och I longerade Stjarni, sedan löshoppade vi dem lite - tjohej vad det gick!

  Farbror Tvistur närmast och lille Stjarni i bakgrunden.

Stjarni gillar att hoppa!

Efter stallet bar det av till pappa igen för att klä gran nummer två i min årsordning. Granen hade han tjuvat själv och det var det snedaste jävla spektakel jag någonsin skådat.

  Den står alltså rak i julgransfoten på bilden, som referens till hur jävla sned den faktiskt var.

Efter lite snickrande fick den dock en mer lodrät position och syrran och jag klädde den efter strikta regler (den skulle ha silvertema, absolut inget gul eller rött - var vår order).

Sedan tog jag mig an den mest otacksamma uppgiften av denna värld, nämligen att städa ur förrådsgarderoben hos min far. Gubben blir så grinig när man börjar slänga saker, i synnerhet de sakerna han aldrig någonsin får någon användning för och som inte heller har något sentimentalt värde, alltså den där absoluta skiten som "kan vara bra att ha". Jag tog hjälp av syster J och vi fick ihop 6 påsar med skit. Sedan var min energidepå förbrukad och jag gick till sängs.

På julafton började dagen med en tur ut i den åländska skärgården för att hälsa på mormor och morfar samt gammelfarmor som fyller hela 103 år i januari. Anledningen till att jag nämner hennes höga ålder är för att tanten bättre minns när hon träffade mig senast än vad jag gör, vilket är rentav pinsamt.

Sedan traskade vi ut i den delen av den åländska urskogen som tillhör min morfar, tillsammans med mamma och bihang för att leta reda på en passande gran. Vi hittade en till slut, men huruvida den faktiskt låg på morfars mark låter vi vara osagt.

Den granen åkte vi sedan och klädde hemma hos min mor, alltså gran nummer tre för min del. Jag överväger nu starkt att inleda en karriär som granstylist, sett till min imponerande erfarenhet.

  Jag fick förvisso lite hjälp av bland andra syster S, som synes på bilden.

Systrarna bakade pepparkakor också och sammanställde ett pepparkakshus. Notera bomullspaddarna som fick stå till tjänst istället för vanlig bomull:

Sedan drack vi mer glögg, öppnade julklappar och umgicks lite till innan jag och syster J åkte till farsgubben igen för att genomgå julritualen ytterligare en gång. Vi åt julbord, drack mer glögg och öppnade mer julklappar. Farmor som gjorde även en lite visit och jag fick två par egenhändigt stickade yllesockor av henne, vilket nog var en av de bästa julklapparna (det är först nu man börjar uppskatta mjuka paket). Sedan ägnade jag resten av kvällen åt lite filmtittande; The Boondock Saints, som jag gillade skarpt.

På juldagen bar det av till stall Midgård igen, men nu stod det ridning på schemat! Jag fick låna Stjarni eftersom hans ägare var bortrest. Hästen pep och bockade varje gång vi skulle trava, men ja överlevde och det var spännande att rida en häst man inte är van vid. I red Tvistur och en annan tjej, E, följde med på Fogeti. En riktigt trevlig tur!

  Gulle Stjarni!

På kvällen körde syster J in mig till stan där vi hälsade på mamma igen och åt julmatsrester, spelade sällskapsspel och klappade kattungar. Hennes katt Nemis 5 ungar som hade öppnat ögonen var "the center of attention" och alldeles, alldeles underbara.

    Små lurvbollar...

  ... och sällskapsspel.

På annandagen tog jag mig inte för något annat än en promenad och en stunds tecknande, senare även en film.

På tisdagen, alltså i går, var det dags för hemfärd. Båten gick klockan 08.00, så jag var tvungen att stiga upp vid 6 för att hinna med morgonritualen. I följde med mig till Stockholm och det var väldigt trevligt att ha shoppingsällskap. Sedan gick tåget hem till Herrljunga strax innan fem. En relativt lugn och stillsam jul, alltså. Hoppas ni också hade en trevlig julhelg!

Nu ni, nu är jag tillbaka! Jag har haft det jättebra på Åland och njutit i fulla drag av ledigheten och den goda julmaten. En fullständig resumé kommer i morgon, nu väntar sängen. God natt!  

I morgon bitti åker jag till Åland. Jag kommer hem igen den 27:e, så misströsta inte! Under tiden ska ja umgås med familjen, äta gott och bara ta det lugnt och jag hoppas att ni kommer göra detsamma.

God jul alla läsare och medbloggare!

I februari är det ju dags för Eurohorse-mässan igen och för att kunna shoppa med bättre samvete tänker jag sälja av lite saker jag inte använder. Jag kommer lägga upp allt på Blocket och Tradera senare, men tänkte att ni som läser bloggen kan få första tjing ifall ni är ute efter lite  billiga prylar.

I nuläget har jag fått ihop till följande:

• Fleecetäcken, 2 st (Hansbo pistagegrönt 115 cm & Eskadron grårutigt 125 cm), bägge oanvända.
• Sadelgjord i tyg (40 cm), begagnad.
• Ryktlåda + många oanvända borstar.
• Svart nylongrimma med grått ludd (cob), begagnad.
• Vinröd nylongrimma med vinrött ludd (cob), begagnad.
• Dressyrspö (ljuslila), oanvänt.
• 2-3 schabrak dressyrmodeller, både ponny och full. Somliga oanvända, andra använda några gånger.
• 2 rundsydda islandsträns (ett svart, ett brunt), begagnade.
• Jacson islandsträns (svart med mässingsspännen), aachennosgrimma. Begagnat, men bara använt ett par gånger.
• Ridgjord/barbackagjord (strl ponny), passar smalare/smäckrare islandshäst. Använd ett par gånger.
• Ylletäcke, vinrött, 115 cm, begagnat.
• Vävbandstömmar, helt nya och oanvända.
• Longernosgrimma (sådan med 3 ringar från Karlslund), i bra skick.
• Bygelnosgrimma, Treadstone, oakbark (mörkbrun) med mässingsspännen, helt ny.
• Svansreflex, modell "3 flärpar", oanvänd.

Bud mottages! Vill ni se bilder på någon specifik grej är det bara att säga till så kan jag ordna det, dock inte med en gång eftersom allt fortfarande är ute i stallet. Är ni på jakt efter något annat som inte finns med på listan kan ni höra er för, kanske har jag just det till salu också :)

Linda var nyfiken på vad det var för häst jag fick i födelsedagspresent för snart 6 år sedan (var det verkligen så länge sedan? Fy vad fort tiden går!), så därför tänkte jag att jag skulle ta och tillägna ett långt inlägg åt min första häst: Hnokki frá Krossi.

Som barn och tonåring red jag på stall Midgård på Åland och när jag var 16 år kom en ny häst till stallet - en brun liten 4-gångs valack.

  Närmare bestämt Hnokki!

Nyss kommen från Thilde Höök och ungefär 4 äpplen hög stod han i ett hörn och tjurade. Som jag smalt! Jag var dessutom den första som fick äran att rida honom,vilket kan ha bidragit till att jag fick ett extra gott öga till honom. Han var envis som synden, kan jag lova, men samtidigt så otroligt charmig! Väldigt snabbt var han också, sprang som en tok om man lät honom. Jag ville så klart ha honom men mina föräldrar tänkte inte köpa någon häst till mig och han var ändå inte till salu.

Dagen innan jag fyllde 17 ringer min mormor till mig och kungör: "jag frågade din syster vad du kunde tänkas vilja ha i födelsedagspresent och hon svarade: 'Allt Jenny någonsin har velat ha är en häst' (vilket var alldeles sant), så jag och morfar tänkte att då får du en häst av oss i födelsedagspresent." Jag satt med telefonluren i handen och bara gapade! Hade jag hört rätt? En häst? På riktigt?!

Och visst hade jag hört rätt. Så jakten på min alldeles egna häst påbörjades den våren, jag provred några hästar men klickade inte med någon utan fortsatte rida på ridskolan så länge. Några månader passerar och min ridlärare undrar om jag inte hittat någon häst än. Jag säger "nej, det har jag inte,  mest vill jag ha Hnokki". Varpå min ridlärare svarar "jamen vet du vad, jag har precis bestämt mig för att sälja honom!"

Så obeskrivligt glad jag blev! Dessvärre fick jag reda på att det redan var en spekulant som skulle komma och titta på honom - och lyckan grusades med en gång. Som tur är verkade min ridlärare förstå precis hur gärna jag ville ha just Hnokki för hon sa att hon trodde att den andra tjejen nog verkade vara ute efter en annan sorts häst och att hon skulle föreslå en annan häst hon hade till salu till henne istället. Jag fick med mig mamma, mormor och morfar ut till stallet för att visa dem att det här var den häst jag ville ha och kort där på besiktigades han och pappren skrevs på. Hnokki var nu äntligen min!

Ett tag stod vi inackorderade på ridskolan, sedan flyttade vi till ett mindre stall med några andra islandshästar och en travare. Tiden på ridskolan och de andra hästägarna i privatstallet hjälpte mig så otroligt mycket, jag lärde mig nya saker hela tiden och hade alltid någon att rådfråga.

  Jag och Hnokki på långritt, mitt i fikapausen. 

Efter några år var det dock dags för mig att ta mitt pick och pack och flytta till Sverige och plugga, så jag lämnade ut Hnokki på foder. Men pluggandet blev aldrig av och istället flyttadejag ihop med min nuvarandes sambo efter att vi varit tillsammans i ett par år. Eftersom jag då var arbetslös beslöt jag mig för att sälja Hnokki till fodervärden eftersom de funkade så bra ihop.

Så var den sagan slut. Efter det var jag hästlös ett par år innan jag blev medryttare på Prins och senare köpte Rósa. Jag tänker ofta på Hnokki men vet att han har det bra och det gör att det känns helt okej, trots att jag fortfarande saknar min lilla Hnokki-Thokki. Man måste ju gå vidare och faktum är att jag har hela två drömhästar just nu!

Oj vad långt det blev... En virtuell pepparkaka till alla som orkade läsa hela historien!